Det sista hon gav mig.

Jag kan gå flera dagar utan att egentligen tänka på det men sen kommer jag på det igen. Zamira är borta och det är ett borta för alltid. Men ingenting försvinner förrän det har lärt dig vad du behövde lära dig och innan hon dog fick jag mig en sista ordentlig lektion av henne och den filmades turligt nog! Jag hade inte lekt med henne på några veckor men jag hade som mål att förbereda henne för en level 4 Liberty audition. Mamma filmade, mest för att jag skulle kunna se var vi var just då och vad vi behövde träna mer på. Precis innan mamma kom ut insåg jag vad Zamira har försökt säga till mig i flera år. Det spelar ingen roll hur mycket jag saktar ner för henne rent fysiskt om inte min tanke finns i nuet. Det är lite svårt att förklara men medans jag och Zamira värmde upp insåg jag att jag inte ens hunnit avsluta en övning förrän jag har tänkt minst tre saker till som jag ska göra efter det. Så jag står och funderar på hur jag ska göra det jag planerar att göra efter att jag gjort det och det och det och sen det. Detta medans Zamira knappt hunnit processa det vi gjorde nyss. När denna insikt slog mig började jag försöka att verkligen stanna upp och avsluta varje övning innan jag bad om nästa. Det gjorde skillnad för henne, stor skillnad men det var samtidigt väldigt utmanande för mig och efter ett tag började jag snurra iväg och bara fortsätta vidare igen utan att komma ihåg att kolla om hon hängde med mig. Men insikten fick jag och den kommer att följa med mig hela livet!

Detta var den sista filmen vi fick innan hon dog och efter några veckor insåg jag att det inte bara var den sista filmen utan även min sista chans att kunna få min sista del av level 4 inom en för mig överskådlig framtid. Så jag skickade in den. Hade hon inte dött hade jag velat fortsätta förbättra en del saker lite innan jag skickade in en audition men nu hade jag inget val. Jag skickade in den och till slut fick jag svaret att vi klarat level 4 Liberty. Jag är ganska säker på att den där sista insikten var avgörande. Kanske var det det sista jag behövde i min horsemanship för att kunna förtjäna en komplett level 4. Insikten om hur viktig den där pausen faktiskt är. Den behöver inte vara lång, ett andetag, ett avslut, ett ”bra, nu var det klart så nu kan vi gå vidare”. Inte mer än så. Men för en häst med en introvert och rätt osäker natur kan det vara den lilla skillnaden som gör hela skillnaden.

 

Annonser

Om Frida Lundbäck

Hej! Jag heter Frida, är 25 år och fullkomligt hästtokig! Jag driver hästverksamheten här på Ed Sjögård. I denna blogg skriver jag om gården, djuren, träningen av hästarna, min egen träning och utveckling inom PNH och min mitt arbete här på gården! Kolla också hemsidan: www.edsjogard.se
Det här inlägget postades i Fridas Parelliträning, Hästarna och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s