Parelli Colt Start kurs 2016

Jag har nyligen kommit hem från en väldigt spännande resa till Parelli centret i Florida där jag var på inridningskurs. Det var en mycket omtumlande kurs på många sätt, inte minst för att jag kom dit i ett läge där jag kände mig väldigt svag. Några veckor innan kursen hade jag lyckats få någon mystisk inflammation i båda handlederna samtidigt så jag var fysiskt svag. Ännu närmre inpå kursen dog både min häst Zamira och en bekant till familjen väldigt plötsligt och chockartat så utöver min fysiska situation var jag även rakt igenom ledsen och uppriven. Det krävdes inte mycket för att jag skulle bryta ihop totalt om man säger så. Under de förutsättningarna åkte jag alltså iväg till Florida för att träna unghästar för självaste Pat Parelli och några av hans högt rankade instruktörer. Behöver jag säga mer än att det var utmanande?

Under de fösta 4 kursdagarna lekte vi bara med hästarna från marken och fick i uppdrag att försöka leka med så många olika hästar som möjligt. Hästarna kom från olika platser i USA. De flesta ägdes av savvyclub-medlemmar men några var även ranch hästar som aldrig haft grimma på sig förut. Det hade blivit lite konstigt någonstans i organisationen så i början fanns det två hästar färre än antalet deltagare men efter 2,5 dag kom det ytterligare två ranch hästar till oss, även de helt ohanterade bortsett från den gången de blev fångade och märkta på rumpan.. Aja, hur som helst, vi lekte med massa olika unghästar under de där första dagarna och vi fokuserade på att lära dem de första tre lekarna: Friendly game, Porqupine game och Driving game. Det var naturligtvis stor skillnad på de tidigare tama hästarna jämfört med de som kom direkt från ranchen. Skillnaden blev dock mindre och mindre tydlig för var dag som gick. De hästarna som hade lärt sig sådant de inte behövde kunna lärde sig mer värdefulla saker och de som knappt kunde något lärde sig först att vi inte planerade att äta upp dem till lunch och sedan att följa/gå undan för tryck. Det sista vi gjorde på eftermiddagen den fjärde dagen var att sadla hästarna för första gången. Pat Parelli drev runt dem i rundpaddocken så att de fick springa och känna hur det kändes och bocka om de ville det. När alla hästar lugnat sig och kunde röra sig i alla gångarter lugnt och trevligt tog vi av sadlarna igen.
Diego

Efter 4 dagar fick hästarna en vilodag. Vi fick också ledigt bortsett från fodring och allmän skötsel. När vi kom tillbaka på morgonen den 5:e kursdagen, alltså dagen efter vilan fick vi varsin häst tilldelad till oss. Jag fick hästen 35. Hon hade inte något annat namn än numret som var märkt på hennes bak. Hon var väldigt liten och en av de hästarna som hade varit helt ohanterad och dessutom kommit sent till kursen. Min första tanke var: Hjälp.. sen tänkte jag att det var bra för det är ju just det där med att faktiskt tämja en häst som man inte får möjlighet att göra på samma sätt här i Sverige. Så jag gick ut till lilla 35:ans pen. Hon var mycket skeptisk och ville inte alls bli fångad. Det kändes som om jag redan där låg efter alla andra. De andra hästarna hade fått mer träning och nästan alla var lättare att fånga än min lilla filur.. Dessutom förväntades vi redan kunna ha barbackapad på dem, sitta på dem barbacka och eventuellt även rida dem lite i skritt. Men jag red inte den dagen, hon var inte redo för det. Jag lekte med henne och hängde på henne och hade barbackapadden på henne och på eftermiddagen fick vi åter sadla hästarna och släppa dem lösa. Denna gången i den stora lekhagen. Sadelbild

Nästa morgon var lilla 35:an fortfarande lite svårfångad men det gick betydligt bättre än dagen innan. Den förmiddagen fortsatte vi leka och förbättra det som behövde förbättras. Jag hade barbackapadden på henne och satt även på henne för första gången!

Eftermiddagen började med en fantastisk känsla. För första gången kom min lilla plutthäst och mötte mig vid grinden när jag kom ut till hennes pen! Det gav mig lite mer självförtroende och jag kände att vi äntligen började komma ifatt de andra lite. Men senare när vi hade sadlat, låtit hästarna springa lösa i rundpaddocken en stund, fångat dem, hoppat upp och red runt lite försiktigt tillsammans för första gången kom en annan häst med ryttare för nära min lilla mini. Hästen högg mot henne, hon blev rädd och hoppade iväg, jag försökte böja henne till ett stopp men det förstod hon inte riktigt så hon snurrade runt runt fort fort flera varv innan hon stannade upp. Efter det var hon lie spänd och jag kände mig osäker. Det kändes som om jag inte hade någon kontroll, knappt på min egen lilla häst och definitivt inte på alla andra! Vi fortsatte skritta ett tag och det lugnade ner oss båda men när Pat Parelli frågade om vi kände oss trygga nog att trava och galoppera våra hästar där tillsammans i gruppen valde jag att hoppa av. Just där och då vågade jag inte. Det berodde delvis på situationen med gruppen och delvis på min lilla häst. Sättet hon hade reagerat och spänt sig på väckte minnen från en annan häst i en annan tid.. Nämligen Zamira innan jag började träna PNH med henne. Och just där och då slog det mig med full kraft. Hon är borta och hon kommer aldrig mer tillbaka. Så jag bröt ihop och grät floder.

Rent Horsenaltiy-mässigt påminde den där lilla pluttiga hästen så mycket om Zamira att jag hela tiden var nära till tårar. Till och med när hon gjorde något som skrämde mig lite grät jag av saknad efter den häst som var hela anledningen till att jag överhuvudtaget hade hamnat här. Det var fruktansvärt och samtidigt underbart. För jag fick chansen att börja om, att aldrig skapa de stora problem och trauman som Zamira hade haft i den här lilla krabaten.

Jag tränade den här lilla krabaten i sammanlagt 5 dagar och hon lärde sig massor. Jag kände mig dock fortfarande aningens efter resten av gruppen för jag hade aldrig galopperat henne men bortsett från det var jag väldigt nöjd med hennes framsteg. Jag insåg att på en enda vecka hade den här lilla damen gått från att vara helt ohanterad till att vara riden i skritt och trav, haft barbackapad och sadel på sig, hon var riden och förstod styrning från både grimma och träns, hon var lättlastad och gick att spola med vattenslang.
mini14

Efter 5 dagar fick hästarna åter en välförtjänt vilodag och när vi kom tillbaka igen morgonen efter det fick vi åter byta hästar. Nu fick jag Dolce, en betydligt större och mer Left Braind häst som jag verkligen kunde ha roligt med! Jag saknade min lilla mini lite grann men Dolce var ändå riktigt rolig! Och jag insåg att även om hon hade galopperat innan fanns det andra saker som mini gjorde bättre. Dolce var inte lika lätt att styra och följde inte tryck lika bra, hon hade inte heller accepterat bettet ordentligt. Däremot blev jag aldrig orolig när jag red på Dolce (vilket jag fortfarande blev på mini om hon spände sig) inte ens när hon bockade eller sparkade back ut för att hon inte hade någon lust att öka farten blev jag nervös. Jag red henne i alla gångarter och hjälpte henne där hon fortfarande hade problem och sen var kursen slut. Tyvärr finns det inga ridbilder på mig och Dolce, det var mycket svårare för åskådarna att ta kort när vi var utspridda över hela området men den här bilden finns iaf
Dolce3
Med Dolce kunde jag utmana min egen kreativa sida och hitta på roligare sätt att be henne göra saker. Hon var smart men även lättuttråkad så det gällde att komma med något nytt och spännande hela tiden! Men jag gillade den här ljusa hästen (förutom när jag behövde duscha henne, det krävdes tre noggranna schamponeringar av svansen innan den blev nästa vit..) och hade jag kunnat hade hon kanske fått följa med hem! 😉

Gruppbild

Annonser

Om Frida Lundbäck

Hej! Jag heter Frida, är 25 år och fullkomligt hästtokig! Jag driver hästverksamheten här på Ed Sjögård. I denna blogg skriver jag om gården, djuren, träningen av hästarna, min egen träning och utveckling inom PNH och min mitt arbete här på gården! Kolla också hemsidan: www.edsjogard.se
Det här inlägget postades i Hästarna. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s