Träna hästen mentalt, emotionellt och fysiskt!

Nu har jag hittat lite ny inspiration så nu ska jag rida på den vågen och skriva ett blogginlägg innan den försvinner igen! Den här är det min egen fantastiskt vackra häst som inspirerat mig. Nu ska vi nämligen komma igång. Så är det bara. Så de senaste två veckorna har jag lekt med honom sammanlagt sju gånger och idag lekte Hanna med honom. Det bästa jag vet (näst efter att leka med en häst själv när allt går bra) är att få se någon annan som är så duktig som Hanna leka med en häst. Det är då jag verkligen kan observera, fundera och analysera hans beteende eftersom jag inte själv måste fatta snabba beslut om hur jag ska lösa situationen jag just befinner mig i.
DSC_0294
Något som förvirrat mig lite med den där stora hästen jag har är att han inte riktigt tycks tänka. Han är en lekfull häst i övrigt, han gillar att leka med kompisarna i hagen och är allmänt pillig så fort han är trygg men när det sitter fast en människa i andra änden av linan är det som om hjärnan stänger av. Att lära honom något nytt tar otroligt lång tid, det kopplar liksom inte. Han ser inte jättespänd ut, lite orolig kanske men inget särskilt anmärkningsvärt egentligen. Nej, det känns mest som att han inte riktigt tänker. När jag satt vid sidan om idag och observerade min vackra fux såg jag något jag tidigare inte tänkt på. Hanna fick gå upp till fas 4 gång på gång men han kopplade ändå inte riktigt vad han skulle göra för att slippa det trycket. Jag brukar behöva göra samma sak och det brukar ta lååååång tid innan han kopplar så pass att man inte behöver använda de högre faserna (och då är jag inte känd för att vara mjuk eller mesig..). Men nu när jag satt där och tittade på slog det mig, han vet inte att han kan. Detta är inget ”Åh nej, min häst har dåligt självförtroende” här, det är snarare en insikt om att min häst aldrig riktigt har lärt sig att han kan undvika trycket.
DSC_0283

Jag ska försöka förklara det närmare med en liknelse. Det är som om någon skulle knuffa runt dig i världen varje dag och trots att den andra människan börjat med att be snällt, sen sagt till, skällt och till slut fysiskt knuffat dit du ska så har du aldrig riktigt lärt dig att du kan slippa bli knuffad om du lyssnar på något av det som kommer tidigare. Och hur skulle du kunna ha lärt dig det om du tidigare levt med en människa som alltid knuffade dig till allt? Om du aldrig hade lärt dig språket, om språket kanske aldrig ens har funnits tidigare utan det enda som funnits tidigare var den fysiska knuffen, skulle det då vara konstigt om det tog ett tag för dig att inse att du kanske kan slippa bli puttad? Om du var van vid att bli fysiskt knuffad överallt och någon helt plötsligt bad dig gå och tänka själv, på ett språk du aldrig talat tidigare, hur skulle det då kännas? Hur lång tid skulle det ta innan du började koppla att de där orden alltid kommer innan knuffen? Och hur lång tid skulle det ta att förstå att om du lyssnade och svarade på orden skulle knuffen aldrig komma?
DSC_0330
Och sen, när det började lossna, när du började förstå att du kanske kunde slippa det där fysiska som kanske aldrig varit så hårt att det rent fysiskt kunde skada dig men ändå tillräckligt för att kännas mentalt obehagligt, när du började förstå att det går att kommunicera på andra sätt, hur skulle det kännas? Hur lång tid skulle det ta för dig att verkligen börja lita på att det inte behövde bli obehagligt, slappna av i det, bli trygg, växa i dig själv och våga ta egna initiativ? För om du hela tiden är rädd för obehag kommer du förmodligen inte vara kapabel att ta några egna initiativ alls. Nej, för att vara lekfull och påhittig måste man känna sig trygg. Det är i alla fall min övertygelse.

DSC_0347

Det går fortare och fortare nu men varje gång vi börjar måste jag tålmodigt och lugnt gå igenom allt igen. Jag måste än en gång förklara att jag vill före en två-vägs kommunikation med honom, att jag vill lyssna in och värdesätta hans önskan i det hela samtidigt som jag vill att han ska lyssna och svara på min. Jag måste tala om för honom att jag inte tänker knuffa honom eller tvinga honom till något utan uppmuntra honom att söka eftergift. Men hur skulle han kunna vetat att det gick att söka eftergift om han inte visste att den fanns?

DSC_0360Kan du se hans osäkerhet i den här situationen?

Han är en otroligt spännande häst och det känns som om vi tog ett stort steg i dag. Eller jag tog ett stort steg i min förståelse för honom när jag fick sitta vid sidan av och titta. Och Hanna gjorde så mycket rätt att jag inte hade kunnat göra det bättre själv. När hon uttryckte att hon ”ville hitta den där hjärnan” eller jublade när han efter långt om länge började söka efter ett svar och inte bara vandra runt tillsynes planlöst fick jag sitta där och förstå ännu mer. Hon hjälpte honom att slappna av genom att vara en lugn och tydlig ledare, hon fick honom att börja tänka själv och bli lite nyfiken och därifrån kunde hon sedan närma sig det han är som mest rädd för utan att skrämma honom igen.
DSC_0410

Nu kanske ni sitter här och vill ha lite bakgrundsinformation.. Spirit är köpt som min nästa stjärna men han har ett lite traumatiskt förflutet. Det jag vet från tidigare ägare är att något måste gått väldigt galet när han var iväg på inridning för sen kom han tillbaka och kastade av allt som satte foten i stigbygeln. Efter det har han varit på tillridning (det var även där han var när jag provred) och där fick de det att fungera hyfsat men när jag var där upplevde jag honom som väldigt spänd och sluten. RBI helt enkelt. Och han hanterades väldigt annorlunda där jämfört med vad jag brukar göra. När han kom hem till mig visade han snart upp en annan sida. Jag insåg snabbt att det finns mycket mer lek och bus i den här stora pojken än vad jag såg när jag provred men jag insåg också att traumat var långt ifrån löst. Jag provade hoppa upp på honom när han hade bott här någon vecka och jag kom ner lika snabbt igen om än ofrivilligt. Om jag ställde mig på en pall bredvid honom på hans högra sida flög han i taket (och med tanke på att vi var utomhus kan ni tänka er att han flög högt..), eller om jag hoppade upp på en häst bredvid honom. Då insåg jag att jag inte har råd att hoppa över några steg här (särskilt inte för min egen hälsas skull). Men en kombination av mycket jobb för mig i vår och sommar och en häst som genomgått en mental och fysisk omställning på hög nivå har gjort att han mest fått vila fram tills nu. Vi har lekt lite sporadiskt och det har hänt mycket men det är först nu vi börjat komma igång på riktigt så att säga.

DSC_0444 DSC_0445 DSC_0441 DSC_0443

Det ska bli otroligt spännande att se vad mer den här hästen kommer att lära mig. Den fösta läxan jag fick var nog att inte anta.. Att inte anta att det skulle vara okej att rida hemma bara för att det var det där.. Det fick jag lära mig den hårda vägen (bokstavligt talat). Han har även påmint mig om hur viktig kontakten är, och att en bra grund är a och o. Att en sann kommunikation verkligen måste gå åt båda hållen och idag förstod jag nog för första gången exakt hur viktigt det är att träna hästen mentalt och emotionellt först, innan man börjar träna den fysiskt. Har jag inte hans hjärna och hjärta med mig så spelar det ingen roll vart hans kropp är.

DSC_0340

Annonser

Om Frida Lundbäck

Hej! Jag heter Frida, är 25 år och fullkomligt hästtokig! Jag driver hästverksamheten här på Ed Sjögård. I denna blogg skriver jag om gården, djuren, träningen av hästarna, min egen träning och utveckling inom PNH och min mitt arbete här på gården! Kolla också hemsidan: www.edsjogard.se
Det här inlägget postades i Hästarna. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s