Kontakt och känsla.

Nu kommer det knasiga Frida-tankar igen! En del menar att hästar väljer sin människa. Har du upplevt det någon gång? Att du blivit vald? Hur kändes det? (utmaningen med hela det här blogginlägget kommer bli att försöka beskriva en känsla… hjälp vad har jag gett mig in på?!)

Jag tror att alla som ridit ett tag ganska snabbt insett att det finns hästar man passar bättre ihop med än andra. och jag tror att hästarna känner samma sak. Det finns människor de tycker bättre om/passar bättre ihop med än andra. Jag tror dessutom att hästar ofta är snabbare på att känna av sådant än vi. Den senaste tiden har jag upplevt vid flera tillfällen att hästar ”valt” mig. Dessvärre för dem har inte alla dessa hästar fått välja i slutändan och det kanske är tur för mig, jag har en tendens att samla på mig hästar i vilket fall! Det jag ska försöka förklara här är lite hur det känns, eller hur jag upplever det.

Först kanske jag måste tala om hur jag tänker här. Jag skulle vilja beskriva det som att hästen ”tar kontakt” snarare än väljer mig. För egentligen har den ju inget val, det är vi människor som bestämmer var hästen ska bo och med vem/vilka andra hästar/människor. Men hästen väljer vem den tar kontakt med, vem den ”bara” accepterar och vem den inte vill va med alls. Att vara med en häst och plötsligt känna en synkronisering av energin, en vilja från hästens sida att vara nära, vara med, försöka, ge allt.. Att känna hur hästen tar kontakt helt enkelt. Det är häftigt.

En av de tydligaste gånger jag upplevt något sådant var för flera år sedan när jag hade en liten häst här på inridning. Den hästen passade mig som en handske på min hand, vi hade oerhört lätt för att synka. Han brukade galoppera fram till grinden hur snabbt som helst när jag kom till hagen. En dag när jag av någon anledningen var där i hagen med honom utan att träna (kanske var det en sån dag då han fick vara ledig och jag bara skulle kolla till honom) lekte vi där helt spontant och han var såklart helt lös. Vi sprang och busade och han la sig och rullade framför mina fötter och bara var helt och hållet där med mig liksom. Det fanns en väldigt speciell kontakt mellan oss, vi passade så otroligt bra ihop och han litade blint på mig. Det var starkt. När en unghäst som man haft här i ca tre veckor (långt innan jag kunde särskilt mycket om unghästar eller hästutbildning) litar på än så mycket att han la sig på marken framför mina fötter, jag som var (är) ett rovdjur och lätt hade kunnat döda honom och äta upp honom om jag hade velat, då insåg jag att det var något speciellt. Men jag insåg inte då vad det var (detta måste ha varit sommaren 2009) eller att det skulle kunna hända igen. Men det händer igen. Oftare och oftare. I det här fallet hade jag nog bara tur, jag träffade en häst som var min perfekta matchning redan från början men jag har insett att det är en träningssak. Vi kan lära oss att bli hästarnas perfekta matchning och lyckas vi med det kommer hästarna själva vilja ta kontakt!
DSC_0103

När jag var iväg och lastade en svårlastad häst insåg jag efter ett tag att den lilla hästen hade slutat flyga runt i luften och ville va med mig. Jag märkte det på att hon ville komma till mig och sätta sin nos mot mina händer. Samtidigt kände jag på något vis att hon hade blivit lugnare och var mer synkad med mig, mer villig att försöka göra det jag ville att hon skulle göra. Så jag ändrade lastningsstrategi och bad hästen gå in. Eftersom den förstod mig och ville vara till lags gjorde den det och förblev lugn.

Några veckor senare träffade jag samma häst igen. Ägaren hade då försökt lasta men inte lyckats. När jag kom bytte jag till min repgrimma och redan då kände jag spänningen släppa från den lilla hästen, hon satte nosen mot mina händer och sedan var hon lugn och trygg och en kvart senare även redo att åka iväg i transporten.

Min nya lilla ponny Minelli är helt olik den hästen jag nyss beskrev men även hon tog kontakt med mig vid redan första mötet och har sedan dess en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Även i hennes fall märkte jag att hon började sträcka sig mot mig och ville gärna sätta nosen mot min hand, arm, mage eller ansikte (hon är lite mer framfusig än lilla fröken försynt som jag beskrev ovan). I Minellis fall måste man bara vara lite vaksam för hon skulle lika gärna kunna få för sig att smaka på mig men i det läget när hon visar att hon vill ha kontakt har det aldrig varit bitvarning.

Även Zamira tar mer och mer kontakt nu för tiden. Det är dock mer utmanande för mig för jag behöver verkligen jobba på att lugna ner mig och matcha hennes energi först.
DSC_0023

Emilio har alltid haft lätt för att ta kontakt med mig, lite för lätt ibland.. Han har ofta satt huvudet mot mina ben och hoppats att inget läskigt ska kunna nå honom där! 😉
DSC_0313

Frid är helt och hållet på samma våglängd som jag av födsel och ohejdad vana! Han är mitt eget lilla lyckopiller och sprider sin positiva och busiga energi till alla som ser honom leka! om han nu inte kör över dem..

Den här lilla islandshästen och jag fick också en lite speciell kontakt
IMG_6371

En unghäst som jag tränar lite just nu och som jag i början kallade för ”huliganhästen” för att den är så vansinnigt tuff i psyket har lugnat sig. Vid tredje träningstillfället kände jag hur den hästen tog kontakt och gav mig sin vilja, sin tillit och sitt lugn.

Det finns fler. Bollen till exempel synkade med mig så pass att han gick som en klocka på alla ridlektioner förutom när jag vände ryggen till..

Jag inser att det blir fler och fler ju bättre jag blir på att matcha energi. Förut tog det lång tid om vi inte från början var någorlunda lika, nu går det fortare och fortare. Unghästen jag provred som satte nosen i mitt hår, inte för att han automatiskt matchade min energi utan för att jag av ren instinkt matchade hans. Även när jag undervisar händer det att hästar vänder sig till för att söka kontakt. Fler och fler hästar överallt tar kontakt med mig. Men det har inte alltid varit så. Det börjar med att en vilja. Ibland matchar vi redan från början, ibland måste vi välja att lära oss att matcha fler. Eftersom jag jobbar med hästar anser jag att det är min ”plikt” att lära mig matcha så många olika typer av hästar som möjligt och när fler och fler hästar väljer mig känner jag att jag är på rätt spår. Har du känt att en häst har valt dig någon gång?

Annonser

Om Frida Lundbäck

Hej! Jag heter Frida, är 25 år och fullkomligt hästtokig! Jag driver hästverksamheten här på Ed Sjögård. I denna blogg skriver jag om gården, djuren, träningen av hästarna, min egen träning och utveckling inom PNH och min mitt arbete här på gården! Kolla också hemsidan: www.edsjogard.se
Det här inlägget postades i Fridas Parelliträning och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s