Instängd i transporten

Idag har jag gjort ett väldigt stort framsteg med Zamira! Jag är nästan lite skakis fortfarande! För första gången på tre år har Zamira nämligen varit instängd i en hästtransport!

För tre år sedan ganska exakt tror jag skulle jag åka till Karin Petterson på kurs. Jag hade lite svårigheter att lasta Zamira redan innan, något som jag aldrig riktigt hade lyckats lösa och jag tänkte att kommer vi bara dit så kan Karin hjälpa oss! Men vi kom aldrig dit. Zamira kastade sig ut snabbare än vi han stänga och fick vi väl dit bommen lyckades hon trycka sig under så att bommen lossnade. Efter timmar av kämpande gjorde hon precis som vanligt, tryckte sig under bommen men den gången lossnade den inte. Istället fick min älskade häst brännsår av bommen på flera ställen av ryggen, inte förrän hon hade bommen över manken lossnade den. Skräcken och chocken vi alla kände efter det var så extremt påtaglig. Zamira kunde inte riktigt andas, det lät som den värsta astma du kan tänka dig, hon var genomsvettig och skakis och jag grät och kände att vi kan inte åka tillsammans där och då. Jag lastade henne en gång till, utan att försöka stänga och sedan släppte jag ut henne i hagen igen. Istället fick Emilio följa med på kursen. Vi kom flera timmar för sent (att jag ens klarade köra ner efter den upplevelsen är ett under) men kursen efter det gick kalasbra och gav mig hopp om att kunna utbilda mig inom Parelli! När jag kom hem från den kursen filmade jag och Emilio vår level 2 on line och det gick såhär:

(filmades alltså i maj-juni 2011)

Men det var inte det jag skulle skriva om.. Efter min och Zamiras lilla olycka lärde jag mig att aldrig försöka stänga innan hästen är redo och jag har (utan att överdriva) lagt hundratals timmar på att lastträna Zamira sedan dess. Jag har lärt mig massor och blivit betydligt bättre på att lasta hästar i allmänhet och till och med hjälpt till att lasta andra svårlastade hästar med olika typer av trauman. Men just när det gällde Zamira så har jag varit så rädd att jag aldrig vågat testa stänga bakom henne sedan dess. Jag har kunnat lasta henne framlänges och baklänges, smalt och brett, från nära håll och i galopp i 15 meters-linan men jag har aldrig vågat stänga.. Inte förrän idag (och jag hade troligtvis inte stängt om jag hade varit själv men Hanna var med)

Kattryn var med i transporten och allt gick väldigt lugnt och fint, vi jobbade en stund på att Zamira inte skulle backa ut utan att vi bad om det och när hon väl fattade det stängde vi. Sedan lämnade vi dem där (de fick hö) och gick och åt så i ca 40 minuter har Zamira idag varit instängd i en hästtransport och hon var helt lugn (hon har troligen varit redo för detta längre än mig)

bild(4)
Jag lyckades till och med ta en bild genom bakluckan! 🙂

Annonser

Om Frida Lundbäck

Hej! Jag heter Frida, är 25 år och fullkomligt hästtokig! Jag driver hästverksamheten här på Ed Sjögård. I denna blogg skriver jag om gården, djuren, träningen av hästarna, min egen träning och utveckling inom PNH och min mitt arbete här på gården! Kolla också hemsidan: www.edsjogard.se
Det här inlägget postades i Fridas Parelliträning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s