Film! Frida och Yassmira

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg på Hannas blogg om hur Yassmira stretchar mig! Jag tänkte publicera det här också tillsammans med denna film:

Denna filmen filmades några dagar efter inlägget skrevs men de hör väldigt mycket ihop. Så här kommer inlägget:

Hej! Nu är det visst jag (Frida) som skriver ett inlägg här på Hannas blogg… Hoppsan! Nej, det är meningen. Jag tänkte nämligen skriva lite mer om Yassmira och det hon ger mig!

Men först, lite bakgrundsinfo..
Att umgås med en häst som Yassmira är väldigt speciellt och svårt! Hon är så otroligt spänd och rädd helt enkelt. I och med att hon är häst (det ultimata flyktdjuret) är hon inte rädd för att bli skadad på något vis, hon är rädd för att bli uppäten till lunch. Det är något man alltid bör vara medveten om när man hanterar hästar i allmänhet men särskilt när man hanterar en häst som Yassmira. Hästar fattar sina beslut grundat på hur de tror att de lättast kommer överleva och i Yassmiras fall handlar det om att hålla sig på lagom avstånd från de läskiga rovdjuren (vi människor) som är överallt och gör massa dumma saker. Yassmira är ju inte heller jätte ung, utan hon har gått i 12 år och varit rädd för människor och har dessutom en del negativa erfarenheter från när saker och ting helt enkelt blivit fel pga otillräcklig kunskap. Det är tyvärr ganska vanligt att det blir så. Så fort en häst är lite mer ”extrem” än snittet har många inte tillräcklig kunskap för att kunna möta den hästen och trots välvilja blir det ofta fel. Det gäller både hästar med ovanligt starka flyktinstinkter och hästar som är ovanligt dominanta. Jag skriver detta för att jag vill ge dig som läsare ökad förståelse för vilken utmaning det faktiskt är att ta sig an en så kallad ”problem häst”

Så nu till mina egna erfarenheter med Yassmira. Jag brukar vanligtvis låta Hanna sköta den mesta träningen av Yassmira (som jag kallar Yass eller Yassa, läs Y som J) eftersom det är hennes projekt och det kommer lära henne massor! Men eftersom jag sköter den dagliga hanteringen med in- och utsläpp samt fodringar och sånt brukar jag försöka ta itu med problemen när de uppstår. Så vid några tillfälle när hon varit ovanligt osäker och inte velat ta kontakt med mig när hon ska ut på morgonen har jag tagit henne till rundpaddocken och släppt henne lös för att försökt hjälpa henne att komma över lite av den där rädslan som gör henne så spänd… Anledningen till att jag låter henne vara lös är för att jag vill att hon ska veta att hon har möjligheten att gå ifrån mig om det blir för svårt att stanna hos mig och göra det jag ber om. Jag gör det däremot inte så bekvämt att gå ifrån mig… Ska förklara mer…

Idag var en såndär dag då jag bestämde mig för att leka med henne. Inte för att hon varit ovanligt svår eller så utan mest för att jag hade tid och ork och kände att det skulle vara bra för henne. Jag släppte alltså henne i rundpaddocken och började leka de lekarna som Hanna redan beskrivit här på bloggen: Friendly game, purqupine game och driving game. Yass är så otroligt söt! Hon har verkligen viljan och hon försöker så mycket! Därför är det nästan omöjligt för mig att bli arg/irriterad på henne. Jag ser hur mycket hon försöker och värdesätter det högt. När hon kommit över den värsta rädslan kommer hon vara en fantastisk häst! Hon är redan en fantastisk häst. Så länge hon klarar av att vara nära mig utan att bli rädd så vill hon väldigt gärna vara det men eftersom jag vill att hon ska komma framåt och utvecklas försöker jag hela tiden tänja gränsen för vad hon klarar av och fixar hon det inte så kan hon ju bara springa iväg! Det händer att hon gör det och i de fallen brukar jag uppmuntra henne. Jag försöker ha attityden, behöver du fly, låt mig hjälpa dig! Det är alltså inte aggressivt på något vis, det är mer som att: jag ser din rädsla och förstår den och vill hjälpa dig att bli av med den. Typ. Jag gör helt enkelt så att när hon flyr sätter jag lite press i Zon 5 (bakom henne) genom att slå med sticken i marken. Det är både för att hon ska veta att det inte bara är okej att fly utan kanske nödvändigt (i hennes värld är det ju det) men även för att markera att det är lite obekvämt att ha mig bakom sig. Nu är hon såpass van vid det att när jag slår bakom henne får det henne att vända och komma tillbaka till mig. I början var det lite svårare, då fick jag sätta press så länge hon fortsatte springa. Så fort hon vände så hon tittade på mig fick jag sluta, stanna, slappna av, le och backa undan. För att visa vart eftergiften fanns. Nämligen hos mig. Idag kunde denna fantastiska lilla häst göra det sötaste driving gamet någonsin! Hon gick bredvid mig med sticken på ryggen och jag kunde med en kombination av energi och stick styra henne till att gå, stanna och svänga med mig. Vid något tillfälle gjorde hon en liten volt runt mig med sticken på ryggen (snart circling close at Liberty för er som kan parellispråket!) och hennes sätt att hålla kontakten är oslagbart! Jag har aldrig tidigare varit med om att en häst försöker så mycket och jag hoppas så innerligt att vi ska kunna ge tillbaka genom att ge henne den trygghet hon förtjänar!

Nu är det bara en sak till jag tänker skriva. Det blir ett långt inlägg det här. Yassmira hjälper mig att befästa min kunskap. Jag har tagit mig igenom ”problemhäst-resan” förut. Framförallt med Zamira men även flera andra hästar.. Majoriteten av de hästar jag har här idag har varit någon annans mardröm.. Zamira och de andra har lärt mig så otroligt mycket som jag är vansinnigt tacksam för men Yassmira befäster kunskaperna och gör alla uttryck så verkliga för mig. Som ”be as gentle as possible but as firm as nessisary”, ”put your heart in your hands and touch your horse with your heart”, ”horses don´t care how much you know untill they know how much you care”, ”think like a horse before you think like a human” och så mycket mer. Yass tränar mina färdigheter när det gäller att matcha energi och störa/avbryta dåliga mönster. Hon stretchar mig och gör mig till en bättre häst-människa. Det är jag otroligt tacksam för.

Har du kommentarer/funderingar/frågor? Tveka inte utan skriv!

Annonser

Om Frida Lundbäck

Hej! Jag heter Frida, är 25 år och fullkomligt hästtokig! Jag driver hästverksamheten här på Ed Sjögård. I denna blogg skriver jag om gården, djuren, träningen av hästarna, min egen träning och utveckling inom PNH och min mitt arbete här på gården! Kolla också hemsidan: www.edsjogard.se
Det här inlägget postades i Hästarna. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s